Lotus har alltid dödlig utgång.
Valpar som föds med lotus har inga möjligheter att överleva. En del föds dödfödda.
Valpar med lotus saknar suginstinkt och kan inte äta.
De har som regel andningssvårigheter.
De flesta avslöjar sig direkt vid födseln genom att dom har en typisk defekt; bakbenen är uppdragna och ibland hopvikta under magen, i en “lotusposition”, vilket givet problemet dess namn. En del har också defekta framben, oftast för korta och med vridna tassar.
Ryggen kan vara vriden så att valpens bakre ben pekar åt sidan.
Gemensamt för alla sådana valpar är att dom knappt rör sig alls.
Orsak
En trolig orsak är att embryot inte producerar tillräckligt av ett ämne som bidrar till fostrets rörelser i livmodern.
Då fostret ligger still så atrofierar lemmarna.
Samma sak kan uppstå hos alla levande varelser om ett foster har det alldeles för trångt i livmodern så att rörelserna hämmas av denna orsak.
Nedärvning
Lotus förefaller ha enkel autosomal recessiv nedärvning.
Hundar med dubbel uppsättning av anlaget HAR lotus och överlever därför inte.
Hundar med enkel uppsättning av anlaget för det vidare till framtida generationer men uppvisar själva inga symptom under sin livstid.
Recessiva anlag kan färdas neråt i generationer utan att ge sig till känna, men behöver inte ha försvunnit. Först när en bärare av anlaget paras med en annan bärare, kommer Lotusvalpar att födas.
Det gör att man kan tro att hunden man sätter i avel, som inte har någon lotus alls bakom sig i flera generationer bakåt, är fri från anlaget, men ändå mycket väl kan vara bärare.
Man kan få en viss vägledning av statistik över avel med en känd anlagsbärare, för att lista ut om den andra föräldern är bärare eller ej.
Lotus är främst så att säga ett uppfödarproblem då en enkelbärare av lotus går genom livet utan symptom.
Som uppfödare kan det dock vara oerhört traumatiskt att få en lotuskull, i synnerhet om man är helt oförberedd mentalt på att det kan hända i den här kombinationen.
Dessvärre är Lotus ett av de områden inom rasen där tystnadskulturen brett ut sig på senare år.
Från att i början vara ett problem uppfödare fritt diskuterade sinsemellan, är det numera få som berättar öppet om en Lotuskull.
Det finns fortfarande i rasen men genom tystnad är det svårt att få någon riktig uppfattning om hur utbrett problemet är idag och i vilka linjer det egentligen förekommer.
Utbredning
Lotus är inte unikt för hund, det återfinns även hos andra arter.
Man tror att lotus är samma fenomen
som FADS, Fetal akinesia deformation sequence, hos människan.
DNA-test
I USA skickades alla Silken Windhoundvalpar som inte överlevde (oavsett orsak) till den forskningsgrupp på University of Pennsylvania som forskade på FADS hos människor.
Via deras forskning hoppades vi på att de skulle få fram ett markörtest så att vi kan testa våra hundar och se vilka som är bärare.
Om Lotus hos Silken Windhound, av Dr. Margaret L. Casal, University of Pennsylvania
Dessvärre tog forskningspengarna slut och har projektet legat på is i många år.
Nu, år 2026, verkar ett nytt forskningsprojekt ligga i startfas i USA.
I väntan på ett sådant test kan vi bara hoppas varje gång vi parar våra hundar. Hoppas att inte båda hundarna är bärare av Lotusanlaget…
“Breed and Pray”…
Anlaget kan nedärvas generation efter generation utan att visa sig. Det enda hundar där vi känner till att de är anlagsbärare är de hundar som faktiskt har producerat lotusavkomma, men alla andra måste betraktas som potentiella bärare, vi har bara ingen möjlighet att kontrollera detta ännu.
Det finns en oro för att ett kommande text kommer att orsaka en ny flaskhals i genetisk variation för att uppfödare kommer att undvika att använda hundar som testat positivt för att bära på Lotusanlaget.
Förhoppningsvis kan rasen hantera det liksom MDR1 har hanterats, para bärare med fri, men inte avstå från en bärare som på alla andra sätt är en lämplig avelshund.
När det gäller MDR1 har frekvensen av bärare i rasen sjunkit från ca 30 procent runt år 2004 när studien var klar och det kommersiella testet lanserades, till ca 12,4 procent enkelbärare och 0,2 procent dubbelbärare år 2026.
Se sidan om MDR1